I'm back
Blev lite abrupt avsked innan åre-trippen i fredags. Hade tänkt mig ett storslaget farväl här på bloggen, med tårar, låvord och lyckönskningar. Men det blev inget av med det, så jag kör en storslagen comeback ist.
Återkommen från en familjesemester som var i klass med Sunes sommar i fem minuter i alla fall. Tre "barn" i baksätet (på en Volvo), där alla barn är över 16 år och där den yngsta är längst och den äldsta (jag) klart bredast. Stanna på första bästa mack på vägen och handlade festis till alla, i olika färger. Vi bestämde inte smakerna själva dock, så det utbröt fullt krig där bak on svartvinbärs-smaken. Viktor medlade och jag och Petrus gjorde upp genom en stehård omgång sten, sax och påse. Jag vann!! Så med minimal plats från början och med festisflaskor på det var det som upplagt för armbågar, knän, stånk, stön, borttappade mobiler och "mamma, han/hon...osv". Men jag överlevde, både dit och hemresan. Själva Åre då? Helt underbart. Vilket väder vi haft. Strålande sol och i stort sätt vindstilla. Några minus men inget som ullstrumporna inte kunde hantera... Återkommer med mer av funderingar senare, om de ploppar upp nåt vettigt i skallen.
En ganska så fin vy från skutans topp
Stilstudie av min eminenta åkstil, hahahaha
Återkommen från en familjesemester som var i klass med Sunes sommar i fem minuter i alla fall. Tre "barn" i baksätet (på en Volvo), där alla barn är över 16 år och där den yngsta är längst och den äldsta (jag) klart bredast. Stanna på första bästa mack på vägen och handlade festis till alla, i olika färger. Vi bestämde inte smakerna själva dock, så det utbröt fullt krig där bak on svartvinbärs-smaken. Viktor medlade och jag och Petrus gjorde upp genom en stehård omgång sten, sax och påse. Jag vann!! Så med minimal plats från början och med festisflaskor på det var det som upplagt för armbågar, knän, stånk, stön, borttappade mobiler och "mamma, han/hon...osv". Men jag överlevde, både dit och hemresan. Själva Åre då? Helt underbart. Vilket väder vi haft. Strålande sol och i stort sätt vindstilla. Några minus men inget som ullstrumporna inte kunde hantera... Återkommer med mer av funderingar senare, om de ploppar upp nåt vettigt i skallen.
En ganska så fin vy från skutans topp
Stilstudie av min eminenta åkstil, hahahaha
Borta bra, men hemma bäst säger de. Imorn bär det av mot linkeboda igen. Känns helt okej. Däremot känns det mycket trist att jag inte hann med eliten (var det inte så Jonna?), alltså kompisarna här hemma, mer. Mycket trist. Ni är helt underbara vet ni!!! Jisses vad kul man alltid har med er...
Nu, tågbiljett.
Kommentarer
Trackback
