en sån man hatar
Idag på pressbyrån var jag en sån där människa som man hatar, som man viskar till kompisen "väd tänker hon egentligen" om. Jag stövlade in med min lilla (mycket stora) Stadium-bag på ryggen som ryggsäck och handväskan i armväcken. Pressbyrån på Linköpings centralstation räknas nog inte som en av de större. Knölade mig fram till Aftonbladet och gnetade vidare till den enorma kön. Väl framme vid kassan tyckte jag att en sofies mode kan vara kul att ha på tåget, så med en ursäkt att - jag ska bara hämta en bilaga springer jag iväg mot tidningsstället. På tillbakavägen välter jag halva butiken. När den snälla damen i kassan (som redan toklessnat på mig) säger att det blir 25 kr ist för de första 10, och jag hade räknat med totalt 15, ber jag glatt om ursäkt igen och säger med mitt största leende "jamen ta bort den då =)". Sen går jag iväg mot spår 5, puttar lite stöddigt till en papperskorg och känner Lennarts, 45 år och på viktig tjänsteresa (ej fått sitt eftermiddagskaffe än), blick borra ett hål i ryggen.
