Johannas...

okej, jag erkänner. trots min hårda (?!?) yta är jag blödig som få. har precis spenderat en timme av tårar framför tv:n. ni kanske undrar varför och det ska jag nu berätta. reprisen av sportnytts årskrönika. jag är hopplös när jag ser sånt. finns inget som får mig att gråta så fort som när nån vinner nåt och blir jätteglad eller som när Kallur (sanna alltså) gråter för sin fjärdeplats. då börjar tårarna rinna som typ duschmunstycket på morgonen när man fryser, funderade ett tag på att hämta schampot och tvätta håret medan jag ändå var igång. men jag är stolt över det...eller nåt.

ä blir hockey os pettersson ätte middan, sidu. ä blir fint ä!