nä fy 17

det visade sig ju inte vara några problem att cykla till skolan utan bromsar.  Staden Linköping bjöd på sedvanligt väder; det blåste stormvind, mot mig hela vägen. Vitvågorna gick på vattenpölerna och öroninflamationen blåste med ilfart in i öronen. Jag, nedkörd av en fyra veckor lång förskylning och påpyltad med fyra lager på överkroppen trampade för livet för att komma ner för nerförsbacken... så bromsarna var inget problem!

Nu äts det chips för att jag inte ska försvinna av den plötsliga och hårda träningen jag pysslade med i morse. Hämtat min cykel nu i alla fall, så imorn kan jag cykla med bromsen i...ifall det skulle gå för lätt...hahaha!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0