Johannas...

Kommer hem, efter ett besök på Ikea och Biltema med lite shopping till sektionsrummet, och ställer in mig på att mysa i soffan och titta på tv ett tag innan jag, kanske, ska plugga lite. Då säger de på Nyheterna att de som drabbas värst av den jobbkrisen är ungdomar 20-25 år som ska ut på arbetsmarknaden. Så jag kastade mig på telefonen och ringde Hemköp och bönade och bad om att de skulle ta mig tillbaka. Hon, den skånska pesten, sa att en topchef på NASA skulle vara mer tillgänglig än mig. Jag hotade med att inte lämna tillbaka passerkortet jag fortfaranda har kvar. Hon sa att hon tänkte ringa upp mitt nya jobb och säga att hon sparkade mig för att jag hotade sigenartanten i rullstol för att sen putta in henne i en müslistapel som välte över henne och gav henne havregryn i ögonen. Jag sa att det lär ju knappas vara risk för att jag gör om det igen - genom en telefon. Men sen kom jag på att det var ett dåligt argument, slängde på luren och ringde skatteverket och skaffade hemlig adress.

Jag vill inte bli arbetslös när jag är klar här.