Johannas...

Klockan är kvart i åtta, alltså fyra timmar och 15 minuter kvar av 2008 och jag sitter i min fars hus - helt ensam. Konstig känsla vill jag lova. Kör väl på grejen att sticka ut från mängden. Jag har väl i och för sig en förhoppning om att pappa kommer hem snart, annars känner jag mig nog nästa lite tragisk. Men ändå - jag är nog rätt ensam. (Självförvållat dock, så jag ska väl inte klaga). Så nu ska jag sätta mig framför herr Bond med ett block och komma på nåt kul som jag kan skriva här om det gågna året. Lär ju komma på nåt nytt, eftersom jag redan varit här och kladdat ner grejer typ varenda dag.

Ensam.