en dröm man inte vill analysera
Inatt drömde jag en mycket verklig dröm. Jag befann mig på ett mentalsjukhus, som taget ur en skräckfilm. Jag var inte på besök direkt heller, jag var nog deras mest intagna patient skulle jag tro. Jag satt i ett rum med en brits, där väggarna var av metall och bruna och flagnade av allt rost. Men det värsta var att jag mådde så dåligt. Jag var så sjuk. Jag vet att jag störtgrät av att allt var så hopplöst - jag visste liksom om att jag mådde dåligt. Så jag vet att jag tog ett piller, eller två och några till. Då började jag må lite bättre och jag kände nån slags lättnad, men bara för att känna att det blev värre igen när de slutade värka. Sen vaknade jag av att skäggfredrik gick upp och stängde balkongdörren. Tack och lov för högljudda fiskmåsar som parar sig och väcker vissa människor. Åh, vad glad jag var att det bara var en dröm. Jag är fortfarande överlycklig...
