Johannas...

Livet är bra orättvist. Medan jag har en nytillkommen livsglädje som sprutar åt alla håll (seriöst, cyklade i motvind igår och tänkte "vad underbart när luften liksom serveras in i munnen...") ligger pojkvän däckad i sjukdom. Men det är bara att pumpa på, har märkt att han inte blir friskare av att jag sitter och tycker synd om honom.

Slagit vad med mig själv att stå och jobba hela dagen idag. Både vardagsmotion och lite massage för tävlingsjävulen. Plus att de har en massa artiklar på jobbet om hur de enzymer som motverkar bukfettma lägger ner när man sitter och hur bra man mår av att stå och jobba, so I'm all in. Står ni eller sitter ni på jobbet?

Uppenbarligen har jag nu kommit så långt i mina försök att lära mig dricka kaffe att jag nu i alla fall tar morgonens proviva i kaffekopp, alltid nåt. Annars sitter jag mest och irriterar mig på våra grannar. Jag har för mig att jag har nämnt min granne mitt emot som röker 395 gånger per dag. Varje gång jag tittar ut sitter hon där och inhalerar farligheter och ser irriterande ut. Men på senaste tiden har det blivit värre för nu har det till och med börjat lukta (nä förlåt mig, stinka) rök i vår lägenhet. Vi har hängt ut genom både fönster och från balkongräcken för att hitta den skydliga och igår fann vi henne. Grannen bredvid sitter ute och leker majbrasa minst lika många gånger per dag och hennes brasved stinker skit rent utsagt. OCH hon ser lika irriterande ut. Så nu lägger vi oss i rökos och vaknar i rökos. Jag slår ett slag för rökrutor nere på gatan för hyresgäster, yes I do.

Kollade igenom de senaste inläggen och inser att det varit väldigt varierande innehåll på inläggen och inte mycket till rödtråd på senaste tiden. Skulle tro att det helt enkelt beror på att jag spenderar större delen av mitt liv på jobbet just nu och väl där spenderar jag en stor del av tiden på att tänka och finurla på livet i stort och smått. så bloggen representerar antagligen, som alltid, min hjärna för tillfället. Rätt fascinerande om man tänker efter.

Då var det dags igen då. Nu när man snart närmar sig vuxenlivet skall det på riktigt författas ett CV, som förhoppningsvis ska fixa biffen åt mig. Så nu när det är lugnt på jobbet tänkte jag gå igenom mitt liv och vad jag har åstadkommit egentligen och stapla upp lite stödord. Som bilden visar har jag stenkoll på läget. Idéspruta goes large. Men jag börjar bli riktigt grym på att trumma med fingrarna och rulla tummarna.

Vad tror ni, spontant, om jag tog en hel dag på mig (och använde 2-3 månadslöner för att köpa på mig all utrustning) skulle jag klara det här receptet då? Det såg inte alltför svårt ut när han gjorde det på masterchef australia. Så man blir lite sugen på att testa. Och det är ju ändå bara 357 steg som kan gå fel. Har alltid vetat att jag egentligen skulle blitt konditor. Eh.

The Cosmopolitan av Las Vegas, bilder från hotels.com

Om tre veckor bär det av mot västligare delar av världen och att säga att jag är pepp är den värsta underdriften i världshistorien. Jag är egentligen inte en människa som behöver planera så vansinnigt mycket, men den här gången har jag gått totalt over the top. Låtlistor skrivs för fullt, i stort sätt alla hotell är bokade (och jag kämpar hårt för att inte välja ut boende för de nätter vi har bestämt att vi ska vara "spontana"), bilen är klar, jag har planerat dagsprogram för de första 10 dagarna, tittat ut varenda outlet som kan tänkas komma i vår väg och räknat budget 250 gånger och kommit fram till att den nog ska hålla. Vi kan alltså konstatera att jag aldrig längtat så efter en semester. Om typ fem veckor ligger jag på en av ovan solstolar. Längta!

För att tillfredsställa mitt extrema pysselbegär är den här lägenheten egentligen alldeles för liten. Men i brist på annat är det väl bara att ta vara på varenda kvadratcentimeter och försöka fixa och trixa antar jag. Mitt nya stora frågetecken är två skapligt omoderna och oerhört opraktiska öppna hörnhyllor i köket. Vad i all världen ska man göra för nåt med dem så de kan fylla någon funktion, eller i alla fall bli lite snygga. Har ni några förslag?

Klockan är inte ens ett och jag har hunnit med hur mycket som helst idag. Tagit promenad, plockat blomma, ätit några mål mat, tittat på nyheter, simning och golf och framför allt förstört min frisyr. Fick för mig att plock fram färgpaketet som stått och väntat så länge och tänkte att "det kan väl inte vara så svårt". Well tji fick jag. Det jag har lyckats med är att skaffa mig är en blond utväxt till ett brunt hår, och jag gissar att det hade varit snyggare tvärtom om man nu nödvändigtvis ska ha en utväxt. Jag får väl ta min surt förvärvade lön imorgon och göra nåt åt det...

Det här var en dag som jag aldrig riktigt kom in i. Där allt blev fel. Jag sov dåligt, gjorde uselt ifrån mig på jobbet och sen lyckades jag gång efter annan motarbeta mig själv och mina värderingar. Och eftersom jag begåvats med ett samvete som säger ifrån för minsta lilla sak som det anser är fel har det sparkat bakut idag. I och med det däckades jag totalt och om dagen startade under isen tog jag mig tillslut långt under bottnen och in i jordens innersta där jag brottas med mig själv. Allt som har hänt i Norge har påverkat mig på ett sätt som jag varken kan förklara eller förstå, och det har faktiskt inte tagit fram de bästa sidorna i mig. Tillslut pallrade jag mig i alla fall iväg till skogen och kände att all stress rann av sekunden det stod höga träd runt omkring mig. Den kom förvissa tillbaka när jag entrade den tomma lägenheten. Men jag jobbar på det och tar nya tag. Vi glömmer den här dagen va och ser fram emot en dag med uppsats imorgon istället?

Vi må klaga på de där norrmännen, dra dåliga vitsar om dem och och bli förbannade när de vinner VM i skidor och hånar oss. Det är så vi är, så vi gör. Norrmännen gör ju samma sak.

God morgon världen. Pigg som en lärka är jag uppe och ska fortsätta måla köket. Det här med att färg tar tolv timmar på sig att torka kan ju göra en förbannad till tårna så jag ger den tio max och kör en vända innan jobbet så det kan bli en till efter detsamma. Nu har vi bara en hyresrätt och lägger nog ner alldeles för mycket tid och pengar på stället, men usch så roligt det är. Den här gången är det en trälist vid kaklet som ska få en annan färg och jag återkommer mer än gärna med reslutatet, om det blir bra. Härom dagen var det matbord och den sista stolen som fick sig en omgång. Resultatet blev lysande men det blev lite tomt när det blev vitt, så nu fattas det en stor lite färgglad tavla på väggen.

Tro mig, den där uppsatsen kan användas på en rad olika sätt.

eller



Jag behöver hjälp att besluta. Jag vet inte om jag ska åka mot Dalarna i helgen eller ej. 

På för-sidan av att åka ligger Rebeccas bäbismage, gratis"loppis" i mormors galma hus (alltså ta det du vill ha, resten lämnar vi bort), lös bröllopsplanering (not my own), familjen och en traditionell solnedgång vid barkdal. Emot-sidan består av att jag inte kan åka fredag kväll för jag jobbar lite för sent och alla transportmedel slutar gå alldeles för tidigt, jag måste göra klar min uppsats, jag kan få jobba ett extra helgpass och få ihop till ytterligare några convers i USA och tåg är dyrt och jag har noll pesetas på kontot.

Så vad göra?

Hemmagasin vare. Eller?

Den annars så slående utsikten från jobbet har idag tappat lite i kvalitet. Det är regnigt, blåsigt och dimmigt.. eller helt enkelt grått som f*n. Så idag travade jag, den stickade koftan och barret till arbetet utan problem. Det är ju inte direkt så att man vill ligga på stranden istället.

Idag har vi haft vardagslyx till middag. Jag låste in mig i köket och lekte masterchef medan en ovetande och hungrig pojkvän fick hålla sig borta. Och vi kan i efterhand konstatera att den stängda dörren var vettigare än väntat, eftersom det såg ut som hela polisens lager av rökbomber hade gått loss i köket efter att Johanna hade gått lös på fiteringskonsten. Så nu luktar i alla fall bara köket snabbmatsrestaurang. Maten bestod iaf av hamburgare, lite vitlöksbröd, saltgurka och, vad som visade sig vara, världens godaste potatissallad (tack Anna). Nu sitter jag i soffan och spanar fotboll - och är supernervös såklart. Jag höll på och skita på mig i Japan-Tyskland matchen så ni kan ju ana hur jag mår nu.

När vi var i näs på midsommar hittade vi vårt drömhus. Och med "vi" menar jag såklart "jag". Och med "drömhus" menar jag "en herrgård". Mitt ute i skogen ligger det en riktig pärla som en gång i tiden var herresätet för någon rik typ som ägde ett järnbruk precis bredvid. Nu är det ett tomt stort hus med enorma rum, enormt kök, personalbostad innanför köket och ett pingisbord. Hade jag haft massa pengar och multum med tid (och inte en utbildning som gör att det blir svårt att få jobb precis mitt i skogen) hade jag köpt det och satt igång med en sju helsikes till renovering. Sen hade det kunna bli sommarparadiset numero uno med sjön ett stenkast bort och en stor gård till för vattenkrig/grillkvällar. Det lovar jag er. Men tills dess är får stället agera herrgården i mina drömmar.

I helgen är det vansbrosimmet som ska genomföras. Och i god gammal tradition har jag tränat inför denna utmaning med förra utmaningen, cykeln. Däremellan har det varit noll på träningsfronten så jag litar till min tjurskalle den här gången också. Idag bär det i alla fall hem till dalaland igen för att ladda ikväll med tjejkväll. Sen blir jag kvar till måndagmorgon, allt för att fira Maja som (vad jag är övertygad om) på söndagen kommer fullborda en riktig klassiker.

Ikväll har vi bokat ett hotell. Äntligen. De senaste dagarna har det varit lugnt på jobbet på eftermiddagarna, vilket har resulterat att jag kan allt om hotel.com. Och eftersom hotels.com hävdar att de kan allt om hotell förstår ni vilken kunskapsbank jag nu besitter. Pojkvän ansåg dock att jag inte kunde prata om något annat och lade, snäll som han är, fram bankkortet soch bokade. San Francisco klart, så nu har vi nånstans att sova första natten och har därför faktiskt en realistisk chans att få tillträde även till själva landet. Att ta sig in i det där landet är ju ett heltidsarbete bara det. Så om lugnet på jobbet håller i sig planerar jag att från nu till augusti sysselsätta mig med att lista ut hur jag hackar FBI - eller vad som nu krävs.

Jag sitter och bråkar med min gamla dator. Den ska säljas till första bästa som erbjuder sig att hämta den och betala en tjuga (hej dryga ut reskassan) men jag vill helst inte att den ska säljas med allt som jag hållt kär i flera år kvar på datorn. Om kungen skulle kunna bli utpressad så ska ni bara veta vad mina bilder skulle kunna medföra, ojoj. Därför har jag nu spenderat två dagar med att försöka tömma skiten. Och jag har inte så mycket att tömma så det egentligen skulle ta två dagar, utan datormakapären är så dålig så den stänger av sig själv om man ger den mer än ett kommando åt gången, alternativt försöker flytta en mapp med fem bilder i, alternativt försöker radera en mapp med två album i. Överhettning säger datordoktorn till pojkvän. Förbannad skit säger jag.

Det absolut bästa med att vara student är att man slipper söndagsångest. I och för sig har man ångest lite hela tiden, men man slipper i alla fall den här undergångskänslan när en underbar helg tar slut och man vet att man har eoner med tid på jobbet framför sig (för det finns ju ingen som överdriver mer än en söndagsångestladdad tjej). Men imorgon är det på't igen och nånting med 1000 och några till timmar kvar till semester.

Idag var dagen när jag för första gången betredde en segelbåt. Mina tidigare erfarenheter av denna ädla "sport" har varit begränsad till SOS sällskapsresan och jag hade väl mina aningar att det inte riktigt skulle vara samma sak. Men bortsett från att jag trodde båten skulle välta, var livrädd att jag skulle falla i och att solen lyste med sin frånvaro var det faktiskt riktigt härligt. Båtmänniskorna fick dock sköta seglen medan jag ägnade mig mest åt att hålla i mig och kameran. Nu med saltstänk i ansiktet är vi hemma igen, bara för att bege oss ut med nästa båt in till fastlandet för att hämta plåt (läs: köpa glass).

Inte helt oväntat har någon, antagligen en illasinnad trafikgud, valt att stänga av just den på/avfart som vi efter många timmars planering hade bestämt oss för och på så sätt rubbat hela vår tidsplanering. Vad är det med Stockholm och att stänga av vägar precis där jag ska åka? Det enda ljuset i tunneln är att jag nu, den varmaste och mest kvava dagen sedan mannaminne satte mig på rätt sida av tåget, den utan sol. Händer typ en gång på miljonen.