Johannas...

Befinner mig nu i den mycket exotiska husformen härbret. Hemma hos mamma alltså. Och jag kan inte säga annat än att det är underbart här. Mitt i mörkret ligger en liten oas där det är tända ljus överallt och en utsikt över hela siljansnäs gatulampor vilar utanför fönstret. Hon ville bygga en oas och visst banne mig har hon lyckats. Jag har nu två favoritplatser i världen, mammas hus och pappas hus. Men våga inte kalla mig familjekär eller något.

Älskling, önskar du var här!

Imorgon blir det lite studerande först, sen hoppas jag att alla nära och kära som befinner sig i kommunen bjuder upp till dans. God natt!

Idag tänkte jag åka hem till mamma över helgen, och pappa. Det ska jag göra också, om jag bara kan få rumpan ur soffa och börja packa. Här skulle jag kunne skriva något om hur omöjligt det är att packa för en trenättersvisit i Dalarna, när man inte har en blekaste om väder eller vad man ska göra. Men min påbörjade utläggning blev inte rolig så jag hoppas över det och konstaterar mest att det är svårt. Kanske ska köra på en-outfit-hela-helgen-och-i-nödfall-snor-jag-av-mamma. Det blir mindre att bära då också. Eller så gör jag inte det. Jag vet inte. Hem ska jag i alla fall, och lämna den älskade farbrorn i stan ska jag också göra. Och nu SKA jag packa!

Sitter i soffan och tåflörtar med min pojkvän och måste försöka vända en dygnsrytm som inte riktigt går hand i hand med mitt liv. Att gå upp halv tio på morgonen borde kanske inte vara omöjligt, hehe. Inte att gå och lägga sig innan klockan två heller kan tyckas. Jag sitter alltså och laddar för sängen.

Väderansvarig för uppskjutningen heter Kathy Weathers.

Japp, för 14,5 timmar sen blev jag klar med det där eländet. Gick dit med känslan av att G sätter jag, VG om jag har tur. Gick ut med känslan G med mycket tur. Våra kära lärare hade nog inte riktigt räknat med att vi skulle skriva svaren också, för hand. Det tar nämligen lite tid i jämförelse med att bara tänka dem. Han 4,5 frågor av 6. Men vi får väl se. Skönt att den är gjord i alla fall, för den här gången.

Sitter och spelar partymusik här. Så att jag ska ha något att se fram emot. Det må vara måndag, men har man gjort tenta så har man!

Okej, imorgon är det dags. Tenta. Förhoppningsvis kommer livet efter det bli lite roligare igen. Fast det är ju upp till mig själv egentligen så jag ska se till att det blir det. Men tills dess så är livet riktigt jobbigt. Kom nog på nu att jag inte kan så mycket som jag trodde, eller i alla fall hoppades på. Men det är inte dags förrän klockan 14.00 imorgon så jag har ett halvt liv på mig att lära mig.

Nu grinar jag till körslaget också...

Ska väl avlägga en något sånär objektiv kommentar till dagens match (för vem tror egentligen på jonna i det hon säger, hon är ju lika färgad som regnbågen). Surte förlorade orättvist. Så var det sagt. Men det var sjukt kul och titta och jisses vad jag saknar att lagsporta. Eller sporta över huvud taget i och för sig, men att vara del av ett lag. Det är sjukt underskattat. Får undersöka möjligheterna, kanske finns något nybörjar curlinglag att börja i.

Har precis varit ute på kvällspromenad, enligt protokollet, för att få ner illamåendet av för mycket mat (chips) ikväll. Den egentliga anledningen var nog dock att herr skägg ville ha snus.

Helg, men inte ledigt. Det ska väl pluggas i helgen också antar jag. Därav fortfarande inget kul att skriva om. Kommer imorgon, ett referat från Jonnas match =)

Jag multitaskar. Och är bitter eftersom min pojkvän (han med skägg) har dragit iväg för något som skulle kunna likna tentafest, eftersom han har skrivit tenta idag. Det jag gör är istället att lyssna på sportradion, titta på live-uppdatering från Leksand-Mor på nätet, titta på tv, leta stipendier att söka, göra stipendieansökningar och laga mat. Den ni. Följd av detta är att jag inte pluggar, men gör jag så mycket annat är jag nästan helt säker på att jag är förlåten.

Vart tog Linköping vägen?

Ikväll har jag laddat för tentaplugg resten av veckan. Jag skulle ha flikat mina böcker, men jag gjorde det motsatta - typ. Tittade på första Arn-filmen. Och mitt blödiga jag grinade såklart. Men nu är jag i alla fall redo för en oerhört tråkig vecka, förutom Jonnas innebandymatch på lördag. Men tills dess ska jag ta ut kakor ur frysen som jag ska ta med och bjuda på i skolan i morgon, man fick ju belöna sig sa vi ju. Faktiskt!

Äh, jag kom inte på nåt bra att skriva!

Idag flyttar min stora lillebror hemmifrån. Johanna, jag alltså, är makalöst stolt och lite rädd nästan. Han, den lilla skitungen, i stora världen. Och med tanke på att Hanses grät när lillhanses flyttade till Näsbyggebyn (1,5 max 2 km från föräldrahemmet) tycker jag har rätt till att vara lite rädd. För den lilla ska flytta till Spanien. Till Madrid. Förvisso bara till jul till att börja med, men med tanken att åka tillbaka i vår. Lillen.

Det må vara en aftonbladet nyhet. Men jag väljer att tro helt och fullt på detta, säga haha och gå och lägga mig nöjd över ännu en seger!

Helt logiskt måste man belöna sig efter en hård dag i bokträsket. Jag vet en bra belöning, sötsaker. Dessvärre är väl den mest tillämplig efter träning, men i brist på annat fungerar den även under skatterättstentaplugg. Godis fungerar även förträffligt som energigivare under plugget. Kan till och med användas till frukost för att vakna till så att man kan börja plugga. Kort och gott står jag nu i köket och bakar någonting som måste klassas som vikt väktarnas största fiende. Och för att inte förta mig i förtid så satte jag skäggherrn på att skrubba den 200 grader varma ugnen fri från rykande fett från gårdagen medan jag slickade skålen. Kökstjänst på kaptensgatan.

Denna dag antar jag skall vara en bra dag. Helg. Ni vet. Men i min värld existerar inte det längre. Skäggfarbrorn åkte precis till skolan och jag sitter i hästensbyxorna framför datorn och bloggar för att slippa klättra upp för trappan och gräva ner mig i inkomstslaget tjänst. Men jag ska inte klaga antar jag. Jag får ju 7800 kronor i månaden för besväret.

Här har ni förklaringen till min frekvens på bloggandet idag. Hela dagen, exakt så här:

Satte precis på våra bästa år och förstod inte direkt vad som hänt. Skumt! Kände inte igen en person heller. Hmm... Undrar om det är ny typ eller om någon blivit utbytt? Skumt igen!!

Man vaknar och går in på facebook och 50 vänner har skrivit att det snöar. Här är det klarblå himmel och höstsol. Hur tidigt går folk upp egentligen?

Sitter i soffan med datorn och tittar på liveuppdateringar från hockeymatchen. Abstinens. Jag vill till arenan och äta överkokt korv och titta på folk. Jag vill däremot inte sitta på tre-timmarsföreläsningar med en inhyrd föreläsare som inte föreläser om moms utan mer om hur man hittar på en hemsida - vilket jag lärde mig på mellanstadiet tror jag. Universitetsstudier! Tacka vettja hockey, hockey, hockey och Ugly betty.

Nu jag varit duktig och suttit i den tillfixade (tavlor på väggarna) loungen i lägenheten och pluggat hela dagen. Det innebär att jag tycker jag får göra något annat nu. Funderar på att baka bröd kanske. Eller göra matlådor till imorgon. Eller kanske båda två. Den utmattade låtsasmilitären ligger i soffan och sover så jag antar att sjunga högt tillsammans med Celine Dion inte är att tänka på kvällen till ära. Jag har i alla fall ett jsukt långt hårstrå i mitt ögonbryn som jag ska ta kort på sen. Det ska ni få se.

Hehe, tittar på Wallander, the english version. Glad att det inte finns någon Johanna i filmen, för de hade misshandlat namnet. Kalle, Ekholm och Wetterstedt låter inte jättebra på engelska =)

Nu är jag inte ensam längre. Prinsen har kommit hem från Enköping efter hård militärtestning och väl hemma blev det smörgås och top model. Och nu sitter vi här i soffan - jag skrattande åt hål i väggen (ett av det mest enkelt genialiska program som någonsin tillverkats, enligt mig) och herrn halvt sovande efter att sängarna på anläggningen inte givit honom mer än några timmars sömn - och myser. Mys. Härligt.

Nej, jag är inte alls så förtjust i det här med att sova själv.

I brist på annat får ni nu höra mitt sms-referat till en sittning på andra sidan Östergötland.

Nu ska jag bege mig ner till stationen i stan. Gissa varför. Jo, för att åka till Motala och titta på VM-kvalet. Ni förstår, en tv-licens-dam ringde mig idag och jag förklarade för henne att jag inte har någon tv, eftersom jag snart åker till Sydafrika. Men jag måste ju såklart ändå se om Zlatan och co kommer och hälsar på mig där nere i syd eller inte. Resultatet är alltså en tripp till Motala. Fast egentligen är det nog så att vi ska på O'learys och äta hela laget och titta tillsammans. Men det var ju bra tajming på planeringen måste man säga, nu när jag är tv-lös.

Först skrev jag om hur mycket jag inte tyckte om Idol. Därefter har jag spenderat hela min fredagkväll med endast det programmet. Nu tänker jag även blogga om det hela. Och inte nog med det,jag tänker blogga om hur rörd jag blev. Nu är i och för sig inte det någon världsnyhet, eftersom jag verkar gråta för precis vad som helst nu för tiden. Det är när nån undviker att ramla i vattnet på hål i väggen, extreme home makeover i sin helhet (fast det har jag alltid gjort iof), så fort någon vinner ett pris (Obama och fredspriset - herregud) och en hel del fler exempel som jag inte orkar skriva eller inte kommer på just för tillfället. Det jag började grina åt på Idol var i alla fall Erik. Inte för att Erik var bra eller så, utan för hans låtval. Herregud Lundin, en poppig poplåt från början av nittiotalet - som jag av en händelse lyssnade sönder när jag var liten. Hur som var min reaktion på låtvalet storgråt. Sen sjöng jag med med tårarna rinnande nerför kinderna och en aning skakig röst. Sen tog det slut och jag kände mig väldigt to, så jag började leta på tv3 play efter ett makeover program att titta på. Hittade inget.

När du i helgen ska försöka bli militär

Var nu snälla alla mina läsare och tryck på uppdatera-knappen om ni inte sett den dramatiska förändringen här på fredagseftermiddagen. Nu ska jag titta på finalen av hell's kitchen, säsong 3, som jag nog sett tre gånger tidigare. Och faktiskt kommer ihåg slutet på. Kul va!

Jag måste ju be om ursäkt till anonym, vilken visade sig vara min kära Cmilla. Jag lät nog lite bitter och arg i inlägget - vilket jag inte var. Jag har bara på mina 24 år tydligen inte lärt mig att ironi inte går fram via det skrivna ordet lika bra som vid det talade. Hur många sms har man inte skickat - för att sedan få ångest i ett halvår över att mottagaren antagligen inte fattat vinken, eller fattat, eller inte fattat, eller nu tänker säga upp kontakten osv. Men man vore väl inte mäniska om man lärde sig av sina misstag. Inte arg i alla fall. Inte ett dugg. Blir aldrig arg nästan.

Ljudböcker är bra skit skulle jag vilja säga. Det som däremot inte är så väldigt bra är när skivan som ljudboken ligger på har tappat bort hälften av filerna så att den spännande delen inte går att komma åt. Och här snackar vi alltså en cd-skiva - ni vet en sån där lagringsenhet som man inte kan radera saker ifrån.

Eftersom jag inte får så många kommentarer kan jag gott svara på en någon gång ibland:

Nu har jag sen i söndags mått lite smått illa hela tiden, speciellt på morgonen. Ojojoj, tänker ni. Men så är inte fallet. Min mage är bara sur på mig för att jag är trött och körde lite hårt med den i lördags. Men hur peppad blir man på att vara duktig idag när magen bara skriker soffan, soffan, SOFFAN! Svaret är; inte alls. Men vad hjälper det. Jag ska fixa't ändå. Och visst kunde dagen ha startat värre, visade sig att absolut första Knight Rider gick på tv. Så nu är jag med från start också!

Det märks verkligen på bloggandet när det inte händer så mycket i livet. Då blir det liksom ingenting. Just nu håller faktiskt kursen på att ta död på mig. Det blir ingenting gjort, förutom ibland då jag pluggar, vilket ger oss ett mycket tråkigt bloggande. Jag har bara massa tråk i huvudet och får inte fram nåt annat.

Ja, då sitter man här igen. Intar en mycket avancerad frukost bestående av fil och russin, eftersom det är det enda magen klarar av vid tidpunkten på dygnet. Allt är sig likt, påsarna under ögonen skulle kunna fungera som säkerhetsnät på cirkus, magen tänker vägra vakna på ytterligare två timmar och jag ska iväg på seminarium och kan för mitt liv inte komma på vad uppgiften vi ska diskutera handlar om - trots att jag har gjort den. God morgon!

Jag och Pettersson sitter vid köksbordet och har skrivit hemtenta i många timmar nu. Det har väl varit sådär roligt måste jag erkänna. Inte för att Pettersson är tråkig, utan mest för att jag har utvecklat visst agg mot kapitalvinst i näringsverksamhet. Men nu är den snart inlämnad i alla fall, vi skickade Christian till universitetet för att fixa.

Igår var jag på Kårallen och var toastmaster på programmets sittning, varpå jag bastade med gamla jur6:are, varpå jag dansade hela natten. Kärleken min var hemma och drack folköl, tittade på film och bakade kanelbullar (?!?). Dagens följder av gårdagens bravader är därför att ett stycke kärlek är ute och springer och jag ligger i soffan med en inte allt för glad mage och äter kanelbullar. Vad gör ni?

Någon mer än jag som såg Skavlan igår med han som ägde ett lejon på 60 och 70-talet? Jag storgrinade igår när jag såg klippet, och jag storgrinade idag också. Lär storgrina om jag skulle försöka imorgon med. Rörd, skulle man kunna säga. Hittade ett klipp med kommentarer, lite löjligt kanske, men så man fattar storyn. Hur som skulle de hälsa på honom efter ett år i Kenya. Rörd var det!

Jag har just nu en hantverkare i mitt kök. Han låter mycket och gör mig fruktansvärt obekväm. Ska man stå och småprata? Bjuda på kaffe? Hålla sig undan? Langa skruvar? Jag har krypit in i hörnet i soffan med datorn och försöker att inte ha alltför hög volym på tv:n och hoppas för mitt liv att han inte ska fråga något utan vara klar snart. Nästa så att jag har en pinsam tystnad i en allt för liten hiss hellre än det här...

Nu ska jag gå till skolan!