Please take a seat


När vi strosade runt i gamla stan med svärisarna i helgen dök vi på en liten fårskinnsbutik. I denna butik fanns dessa små godingar som vi varit ute efter enda sedan vi flyttade in, men som vi aldrig letat efter. Jippi sa jag och haffade fyra stycken medan svärfar bestämt hävdade att dessa skulle vi ha som present. Så nu när jag sitter och studerar så tackar jag svärfar för icke-träsmak i rumpan. Tack!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0