mitt liv som film
skulle ju bli regissör, till en hemlig grej...men kom å tänka på ens eget liv. Har man varit med om något som är som på film nångång, finns det någon, eller tom några kanske, händelser som faktiskt skulle kunna vara med på film?? Inte dom scenerna när man kliver ur bilne och går över gatan, utan någon riktigt speciellt scen, typ stoppa flyget och mötas ute på landnigsbanan medan hela flygplatsen apploderar... Funderade lite och kom på två i alla fall som kanske skulle vara nåt...
scen 1: (ett mycket tungt drama med vakra bilder och en djup men svår relation som grund...gärna förbjuden kärlek eller syskon som separeras). En kväll i juli som var så bedårande vacker satt vi på en sten i barkdal och tittade på solnedgången över siljan och frågade oss om man inte kunda stanna tiden här och nu. Svaret jag gav kändes så manusskrivet. Livet kan inte alltid vara detsamma, man måste väl gå vidare och utvecklas. Ett olyckligt lyckligt ögonblick, alla känslor på en gång... Frågan är dock om det är sant??! Kan man inte få stoppa tiden ibland?? Får vänta tills jag upplever slutet på den filmen för å få svar =) Lästa Mariahs blogg och kom på musiken...om du lämnar mig nu..
och nåt lite gladare..
scen 2: (Garanterat komedi). Johanna fastnar på taggtråden på sommarlandsstängslet när hon försöker planka in, och de mycket vänliga vännerna som var med stod/låg/vred sig på marekn nedanför av skratt. (ärren finns kvar på baksida lår) Det var en dum idé och jag kan lova att jag aldrig skulle göra om det, men jag var ung och dum. Och vi kom aldrig in, så jag har aldrig varit där utan att betala...så ni vet :P Det hade gjort sig fint i filmer typ...dude where's my car eller nåt!
Så nu väntar jag, som sagt, bara på det där maffiga romantiska komedi-slutet... ingen borde väl få dö utan att ha upplevt nåt sånt. Jag väljer nog bli friad till på jumbotronen (stavning?!?) på en baseboll-match...
Jag har tränat idag, det var inget filmaktigt över det alls, bara fruktansvärt svettigt!
scen 1: (ett mycket tungt drama med vakra bilder och en djup men svår relation som grund...gärna förbjuden kärlek eller syskon som separeras). En kväll i juli som var så bedårande vacker satt vi på en sten i barkdal och tittade på solnedgången över siljan och frågade oss om man inte kunda stanna tiden här och nu. Svaret jag gav kändes så manusskrivet. Livet kan inte alltid vara detsamma, man måste väl gå vidare och utvecklas. Ett olyckligt lyckligt ögonblick, alla känslor på en gång... Frågan är dock om det är sant??! Kan man inte få stoppa tiden ibland?? Får vänta tills jag upplever slutet på den filmen för å få svar =) Lästa Mariahs blogg och kom på musiken...om du lämnar mig nu..
och nåt lite gladare..
scen 2: (Garanterat komedi). Johanna fastnar på taggtråden på sommarlandsstängslet när hon försöker planka in, och de mycket vänliga vännerna som var med stod/låg/vred sig på marekn nedanför av skratt. (ärren finns kvar på baksida lår) Det var en dum idé och jag kan lova att jag aldrig skulle göra om det, men jag var ung och dum. Och vi kom aldrig in, så jag har aldrig varit där utan att betala...så ni vet :P Det hade gjort sig fint i filmer typ...dude where's my car eller nåt!
Så nu väntar jag, som sagt, bara på det där maffiga romantiska komedi-slutet... ingen borde väl få dö utan att ha upplevt nåt sånt. Jag väljer nog bli friad till på jumbotronen (stavning?!?) på en baseboll-match...
Jag har tränat idag, det var inget filmaktigt över det alls, bara fruktansvärt svettigt!
Kommentarer
Postat av: Mary
Haha, operation "planka in på sommarland" glömmer jag inte i första taget. och jag mitt smartass som trott att det bara var att kliva genom ett hål hade tagit på mig skor med klack på och kjol. Va fasen man nu ska med kjol och högklackade skor på sommarland o göra! Hmm... Det hade nog blivit en bra film. B1 och B2! =) Puss
Trackback
