Johannas...

Det här programmet som går på tv4 med Martin 'svärmorsdrömmen' Stenmarck där vad som helst kan hända, eller rättare sagt där drömmar går i uppfyllelse. Det programmet har jag bara en åsikt/fråga om, efter att jag inte har sett det. Var har de hittat personerna som ha de drömarna?

Nä, nu blir det bloggpaus. Om jag sätter mig framför datorn för att skriva något så ska det från och med nu vara på uppsatsen och inte här. Möjligtvis att de never dying trådarna på facebook kan få sig en omgång, men förutom det är det stopp. Om den här uppsatsen ska bli klar så är det så det får bli. Jag har siktet inställt mot himlen men är just nu gladare än gladast om jag tar mig till första trädgrenen. Min mage fick en melt-down igår av nervositet för att inte bli klar (tillsammans med Saade-nervositet då) så därför är det nu full fokus. Förhoppningsvis ses vi på andra sidan tunneln.

Nu ni, nu börjar eurovision. Melodifestivalen klarar jag mig utan, men ingen rör min eurovision. Vanligtvis brukar det ju inte finnas någon gräns på spektaklet så underhållningsvärdet är det då rakt inget fel på och som om det inte vore nog så är det värt vad som helst för att få se minen på karl min när en polsk dam tappar tonen. Vad gör ni? Jag har bokat in tisdag-, torsdag- och lördagkväll. Bara så nu vet.

Sen femman någon gång har jag varit närsynt. Något av det mäktigaste jag varit med om var när jag fick mina glasögon i sexan och för första gången (som jag mindes) kunde urskilja varje löv på den stora björken utanför mitt fönster. Jag hade ingen aning om att världen såg ut så - och att den var så vacker. Sedan dess har synen bara blivit värre och nu är jag väl i närheten av blind. Om Fredda tittar på nåt på telefonen när vi ligger i sängen får han trycka upp den i näsan på mig för att jag också ska kunna se liksom. Nu är jag ju van, men det sårar på något sätt ändå lite varje morgon när jag slår upp ögonen och ska börja dagens tittande - och jag inser att jag är beroende av något annat än mig själv för att kunna ta in allt det underbara runt omkring mig. Imorse försökte jag fånga vad jag ser med kameran. Det blir inte helt rätt, men det blir i alla fall en liten förklaring eller föraning för hur min värld ser ut.

Ikväll sitter jag såklart bänkad framför den ultimate tjejfilmen, enligt min pojkvän då (men han säger inget mer eftersom han själv älskar den). Armageddon är på tv och jag sitter, för säkert 25:e gången, som fastnaglad framför tv:n. Kan de flesta repliker, har en gång på riktigt grinat mig igenom HELA filmen, och är fortfarande sådär löjligt fjortårskär i AJ. Hade bild på han i min filofax.

Com Hem bjuder på naturkanalare i HD i några veckor, "för att erbjuda kunder något extra" heter det typ. I samma brev stod det även att de höjer priset snart, I say no more. Karln tog i alla fall fasta på erbjudandet och serverade apor tillsammans med frukosten idag. Och det en massa apor. Vi har i detta nu sett två eller tre avsnitt (i avsaknad av reklampauser blir sådan förvånansvärt svårt att avgöra) monkey thieves. Handlar om ett gäng apor som lever lyxliv i ett Indiskt tempel och som får lov att försvara sin livsstil mot ett gäng apor från slummen. Och jag måste säga, sjukt bra program. Väldigt gripande när tempelgängets ledare dog efter en fight med en riktig bad boy och väldigt tillfredställande när samma bad boy blev tillfångatagen av en djurfångare och omplacerad. Karma, kallas det visst.

Dåligt bloggande på senaste. Detta helt enkelt för att jag lessnade på att klaga över mitt liv och uppsats. Men med sol i sinne och torsdagens handledarmöte i färskt minne säger jag nu att det går bra. Jag ska klara av det där, det lovar jag mig själv. Det kommer nog inte leda till världsberömmelse, men om man siktar mot stjärnorna och allt det där. Och jag kommer ha ångest igen på måndag. Men nu vet jag att jag är på rätt väg i alla fall och att jag förhoppningsvis kommer vara klar med ett stycke examen till sommaren. Så nog med klagosång och in med sol och vår och en positiv Johanna. Nystart!

Gröten är kokad, balkongdörren står öppen, mjukiskläderna är på. Om det inte vore för att jag har handledarträff imorgon och har absolut noll koll på vad jag håller på med och vad han kommer säga - och därav har världens ångest - vore studentlivet kanske inte så illa ändå.

Ni har väl vid det här laget förstått att jag är en patriot av rang. Jag tycker, och kommer alltid tycka att mitt Dalarna och min sjö är det finaste stället på jorden. Därför blev jag glad när jag hittade den här bloggen, för att få se lite röda stugor här mitt i Stockholmsbetongen.

Drömde härom natten att jag glömt ta ut ena linsen, så jag tog helt enkelt ut den (i drömmen alltså). När den väl var ute kom jag dock inte ihåg vad jag skulle göra med den, tills det slog mig att jag såklart ska svälja den och skölja ner med vatten. Så det gjorde jag. Sen gick jag där i typ fem drömminuter och tyckte att det kändes konstigt i munnen och att det kanske inte var så man skulle göra. Efter de är fem minutrarna kom jag så på att det var ju p-piller man ska svälja på så sätt, inte linser. Sicket pucko jag var.

Planerar bio för kvällen. Man får nämligen äta godis när man tittar på film (har jag berättat om de gånger när jag beslutat att köra endast popcorn eller godis och fått springa ut för att "det tog slut"??). Filmutbudet är jag dock lite tveksam till. Så vad ska vi väjla? True grit, the kings speech, the adjustment bureau eller justin bieber? Behöver er hjälp.

Nä, hade inget roligt att komma med nu heller.

Det finns ju mängder med företag som erbjuder en sådan där veckokasse med mat. Personligen älskar jag att handla och springa runt med en lista bland hyllorna. Däremot är det lite problem med inspirationen ibland, att komma på vad man ska laga för delikat. Fredda å sin sida är väl en förespråkare för de enkla i livet och har propsat på idén med matkasse från första dagen vi flyttade till Stockholm. Nu har vi äntligen hittat lösningen. Veckans mat, klar och planerad och recepten verkar vara lätta. Så får jag gå och handla frukost:

Nu klockan tio skall riksbanken släppa vem som skall få pryda nya 200 kronorssedeln och även de nya sedlarna som tydligen ska komma. Jag fortsätter härja om min Astrid (jag gör det annars en gång per år när det är dags för Nobelpris) och lovar att om fru Lindgren inte får vara med på något hörn på någon peng kommer jag personligen ställa mig och skrika opassande saker från balkongen. Högt. Och betänk då att jag har ett dagis nedanför. Så, ska vi inte alla bara stämma upp i en Astrid-hejarramsa nu, och så håller vi tummarna och allt annat sådant där. Heja Astrid!