Johannas...

Filosoferande i soffan började jag undra om okänt folk som tittar in på bloggen uppfattar mig som en fjortis utan dess like. Så jag bläddrade igenom några inlägg och min fasa förstärktes. Så jag tänkte härmed meddela, med enorm risk för att bara befästa min stämpel, att jag inte är någon fjortis. Jag är 23 år och har inga savann-byxor, tar inte slut på en svart kajalpenna på en månad, sms:ar inte hejdlöst, testar inte mina ringsignaler på mobilen medan jag väntar på sms-svar och jag försöker låta bli att springa runt och skrika när jag åker tåg. Men å andra sidan görs väl inte Savann-byxor längre, jag tappar alltid bort kajalpennorna innan de är slut (alternativ innan de har börjat användas), jag har ingen att sms:a hejdlöst med, antar att det bara är sjuåringar som lyssnar på ringsignaler nu för tiden) och jag får alltid åka tåg själv, så jag har ingen att springa runt att skrika med. Så det sa väl inte så mycket. Men fjortis är jag väl inte, hallå.