Till bla dessa små pojkar



Fullt ös nu några dagar. Imorgon ska jag upp och spela squasch halv nio, sen blir det till skolan och fixa klar ansökan till afrika (puh). På torsdag ska jag på mässa i gbg hela dagen och kravall på kvällen och på fredag bär det av mot Dalarna för en helg med eventuell hockey på fredagen, lite syskonhäng på lördagen och Vasaloppet på söndagen. Mor och Johanna ska ut och titta i spåret och stå och heja på gammalt traditionellt vis.

Jag kan förklara.

Det går ut på att man ställer sig på en plats där man ser åkarna komma på ca 20 meters avstånd. Sen tar man med sig startlistan som följer med Falukuriren (såklart) ut till platsen vid spåret. En mor tar sedan herraväldet över tidningen medan dottern tittar vilka nummer det är som kommer längre ner i backen. När åkaren med det utvalda numret sedan passerar mor och dotter har modern snabbt slagit upp numret och meddelar diskret dotterna vad åkaren heter - varpå dottern och modern i kör med namn hejar vilt på den vilt främmande mannen. Den vilt främmande mannen är här så trött så han antingen; tror att han känner oss, är rädd att han glömt vem mamma är och låtsas känna igen henne (frasen "vad kul att se dig igen" är vanligt förekommande), ser de glada ropen som en ursäkt för att ta paus (varpå modern erbjuder omvallning, kexchoklad eller varm saft) eller bara tackar glatt och kör vidare. Kul är det, men ingenting vi visar upp för en oinvigd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0