Tillbaka i obyggden

Då var man i Dalarna igen då. Tittar på Leksand-Mora med hjärtat i halsgropen. En match som betyder allt och ingenting skulle man kunna säga. Mest ingenting för Leksand, men ändå känns det som om hela Afrikas syrsor hoppas hopprep inne i magen min.

Annars är det första jag slås av när jag kommer hit är lugnet och mörkret. Bortanför gatljusen blir det totalt bäcksvart. Jag gillar det, det är så fridfullt.

Leif Bork hejar på Malmö, så ni vet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0