Johannas...

Jag omsatte mitt dåliga humör till att ta med mig min nacke och spela match i motala. Det kävdes dock två övertalningar av Julia och en konsultation av först Viktor (som inte var tillräckligt tillförlitlig) och en av mamma (som jag litar blint på) angående eventuella permanenta nackskador eller kanske invaliditet. Det gick bra i alla fall, vi förlorade inte - heja laget. Det är inte så ofta det händer nämligen. 2-2 blev det. Själv gick det väl sådär, fick hoppa i sidled ibland när jag inte kunde springa framåt och titta åt rätt håll.

Nu har jag Johannas egna sunday-special här hemma. Själv här i soffan med tända ljus och en film på tv:n - och äpple, russin och kanelthé. Brukar lätt bli så. Sen har jag bara ont i hela min kropp, en stel nacke och ett absolut begynnande blåmärke i ryggslutet. Allt är som vanligt igen!